korven då.
Jag kommer ju vara singel för evigt, det inser jag ju också. För min miffobarometer är ganska hög, men min partners ska vara 0, och han ska gärna vara perfekt. och få mig att vara perfekt. Såååååå då måste han ju vara hjärnskadad för att inte märka att jag inte är perfekt, och då är han ju inte perfekt och då spricker hela konceptet så är det alltså omöjligt.
öhm ja, det var det. JAg har nog aldrig varit så trött på jobbet som jag var idag, höll på o somna mellan öltappningarna. stängde däremot extremt snabbt. Nu är jag ledig onsdag torsdag. sen jubbibjububbbiiiih. imorn blir jäktigt, det blir alltid det när jag är ledig fast jag typ bara har två saker planerade. Öj öj. hejdå
tror faktiskt att det jag håller på med är ganska onödigt för jag tror inte att personen ifråga läser den här grejen ändå. hejdå
Alltså ja. Och jag hatar (nej avskyr) människor som är ihop bara för sakens skull. Hur orkar man lära känna någon, lämna ut allt (eller så har man inte så mycket att lämna ut för man är dum i huvudet) och sen göra slut och stå där som en stor öppen bibelbok. Förstår ingenting? Sen tre månader sen är man jättekär i någon ny, what? Jag orkar inte ens lära känna en ny människa halvdant på ett år.
Och jag kommer också vara singel förevigt. För vi har förhöga krav trots att vi inte är så gudabenådade själva. Fast ja, lite är vi ju eftersom vi förstår ovanstående vilket inte många andra verkar förstå. Alltså jag kan bli äcklad av vita strumpor till exempel. Verkligen se ner på en människa för detta (nu vet jag inte om du har vita strumpor, det har du säkert, men skitsamma du är ingen kille jag ska bli ihop med).
Åh vi måste chilla lite Fanny. Fast nej, man ska inte sänka standarden under sin egen nivå. Eller? (nu skrev jag typ ett helt blogginlägg hära)